Att betygsätta kultur

Upsala Nya Tidning börjar med att sätta betyg på all form av kultur under en månad. Deras kulturredaktör Lisa Irenius skriver en rätt intressant krönika om det. TT-journalisten Daniel Åberg skriver att han tycker att det är bra eftersom att han tycker att det tar bort gränserna mellan Nöje och Kultur. Åsa Linderborg på Aftonbladet ger istället idéen minus i betyg eftersom det är svårt att sätta betyg på komplexa verk och att betygsättning är ett kommersiellt steg i journalismen.Martin Aagård på samma tidning raljerar lite lätt över fenomentet men kommer med rätt bra poänger.

Själv så ligger jag nånstans mitt emellan. Av ren princip så ogillar jag att sätta betyg på saker, eftersom att det precis som Linderborg skriver är ett trubbigt instrument.  Kulturjournalistik handlar om att analysera och tycka och det får man ofta fram bättre i själva texten än genom att sätta kajor eller plus på olika saker. Jag är inte helt säker på att det är rätt metod att sätta betyg även på litteratur. Vill man istället försöka sudda ut gränserna så kanske man borde sluta med att sätta betyg överhuvudtaget utan att fokusera sig på analyserna. Men med ett Björkis Sverige så kommer antagligen de kollektivistiska betygen bara öka och bli ännu värre, vi får ett samhälle där individer och konstformer blir till tre getingar eller en bokstav på ett papper. Istället borde vi fokusera på analysen.

Sen så vänder jag mig mot att försöka slå samman kultur och nöje. Det går inte riktigt att jämföra ett verk som är komplext och som har ett budskap eller en musikal som bara vill underhålla.  Det är absolut inget fel i att bara vilja underhålla eller bli underhållen för den delen och det är inget fel i att vilja analysera något eller ha ett budskap med sitt verk. Men det är två olika saker och bör därför betraktas och behandlas som det också.

6 kommentarer

  1. Daniel Åberg säger:

    Men problemet är ju att det i det närmaste är omöjligt att sätta skiljetecken mellan det som klassas som nöje och det som klassas som kultur. Mycket av det som i dag beskrivs på tidningarnas nöjessidor (och därmed oftast betygsätts) har mer komplexitet än somligt av det som skrivs om på rena kultursidor (och därför inte betygsätts). Visst finns det skillnader mellan att bara vilja bli underhållen och att söka insupa något med ett djupare budskap som utmanar. Men det gör man inte genom att kategoriskt läsa endera en nöjessida eller en kultursida. Gränserna flyter, och därför tycker jag att det är bättre att betygsätta allt än inget. Att försöka skapa imaginära skiljelinjer mellan olika konstarter är bara fånigt. Verk bör bedömas utifrån sig själva, inte utifrån vilken kategori de råkat skapas in i.

  2. Emil Åkerö säger:

    Precis, det är väldigt komplext. På Corren som jag jobbar för så har vi gemensamma kultur och nöjessidor med separata bilagor på helgen. Helst så skulle jag vilja att man inte betygsatte alls eftersom att jag tycker att det är en snuttefierande syn på kultur som jag inte riktigt gillar och framförallt blir väldigt missvisande. Egentligen så är begreppet nöje rätt så missvisande kanske borde alla recensioner oavsett genre hamna på samma ställe och bevakningen av Idol eller bråk på Dramaten nån annanstans.

  3. Oscar Sundel säger:

    Betygsdiskussionen i sig är komplex. Å ena sidan delar jag dina synpunkter, Emil, och tror absolut att risken finns att läsaren stirrar sig blind på getingarna/postryttarna/smileysarna istället för att läsa själva texten och få en djupare förståelse för kulturyttringens faktiska innehåll och effekt.
    Samtidigt fångar betygen läsaren med en väldig omedelbarhet. Det är det första man tittar på när man bläddrar förbi en recensionssida. Och fulla femmor eller överkorsade getingar kan mycket väl dra till sig läsarens intresse, och få denne att faktiskt också fördjupa sig i texten.

    Vad gäller uppdelningen av kultur och nöje så tycker jag att det är en skymf. Ett elitistiskt sätt att förklara för läsaren vad som är att betrakta som tillräckligt viktig kultur för att förtjäna djuplodande analyser, och vad som inte är finare nog än att det förtjänar snuttifierade blogginfluerade recensioner och skvallerbetonade artiklar. Det är exempel på samma vilseledande journalistik som att exempelvis bara uppmärksamma bästsäljarromaner, och ingen smalkultur.

  4. Emil Åkerö säger:

    Men Oscar, att jag är elitist visste du väl redan? Däremot är jag noga med att jag inte tar avstånd från så kallad ”ful”kultur utan tycker den är nödvändig den också. Men all kultur är inte skapad för att analyseras i första hand och jag menar att det krävs olika redskap för olika sorters kultur generellt sett, men problemet är att till det kommer en synsätt att det ena skulle vara finare än det andra som jag har problem med. När man ställer olika former av kultur mot varandra så tycker jag att vi har ett problem, Camilla Läckberg (som jag inte läst iofs) är kanske inte litteratur men skriver böcker som uppskattas av folk. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att jag som kulturskribent faktiskt får betalt för att berätta vad som är bra, jag behöver inte vara neutral. Men det är också skillnad på när något är tekniskt bra och om det tilltalar mig kulturellt. Detta gäller oavsett om jag ser på The Ark eller på Norén. Min slutsats är att det här är väldigt komplext och att betygen gör mer skada än nytta.

Kommentera