Jag tycker inte att det ena utesluter det andra faktiskt. Staten bör lägga pengar samtidigt som företagen måste se nyttan med kultur. Men bort med statlig konstnärslön och sånt.

Jag känner mig lite vilsen när du presenterar tankarna ovan, kanske är mest ett sökande efter frågorna och inte menat som ett facit? I varje fall verkar frågeställningen gå mellan kommers och icke-kommers. Enligt min uppfattning går dina resonemang emot varandra lite. Om kulturbranschen ska bli mer kommersiell finns det ingen anledning att ojja sig över låga arvoden, då är det per definition kulturproducentens (som den som säljers) ansvar att producera något som säljer till högre pris i så fall. Marknadsvärde. Är det marknadens regler som ska gälla får du ju finna dig i att jobba gratis sålänge du inte gör något som är efterfrågat.

Motsatsen, en mindre kommersiellt driven kulturvärld, skulle antagligen behöva vara externt finansierad på nåt sätt (statspengar, fonder, sponsring etc). Risken här är dock som jag ser det 1) att även här den som betalar får inflytande över kulturen, 2) någon annan än kulturätaren bestämmer vad som ska serveras som god kultur (staten, företag, organisationer etc).

Här är väl den svåra biten. Vem tycker du ska betala för kultur, och hur?

Det låter som att du vill ha offentligt finansierad kultur till marknadsmässig lön. Det vill jag också, som kulturproducent. Frågan är dock här, vem ska bestämma över beställningar? Vad som är bra kultur? Har jag rätt till samma gage som Kristina Lugn bara för att jag också kallar mig poet? Kommer kommunen betala mig Warhol-arvoden för att jag också diggar grafiska trycktekniker? Vi måste nog bara realistiska och säga att kulturbranschen har ett överflöd på producenter som själva ser sig som oslagbara, medan det finns en brist på köpare som tycker detsamma. Det kan gälla musiker, poeter, konstnärer, dansare, skådespelare etc.

Jag är kritiserar inte dina argument, bara bjuder in till fördjupning och har inte alla svar själv. Kanske skulle det finnas en kulturpeng, säg 500 spänn om året, som varje tjomme kunde köpa sig kultur för (teater, konserter, stadsvandring, museum), öronmärkt och offentligt finansierat, uttöver vad det en vill handla för egna pengar?