Poesi

Vi spelar spel

Vi spelar spel

Med varandra som insats

Lägger våra pulserande hjärtan på bordet

Som pott

Du skriver regler i luft

Jag är förstumad och håller mig till dem i lådan

Våra regler gäller tydligen inte dig

Du spelar spel med mig och dig

Jag bygger hus på monogamigatan och du får gå i fängelse utan att passera gå

Din fasad har rämnat och jag ser genom det skröpliga skelett till trygghetsborg jag trodde jag såg
Ditt spel från ruta ett till mål har handlat om att maximera din vinst
Ett spel där du hanterat oss andra som pjäser som du flyttat runt på eget bevåg

Vi spelar spel

Jag har lagt min heder i dina händer och du har nästan krossat den

Jag visade mig sårbar och naken

Du utnyttjade bägge två

Ta ett chanskort och hoppa över ansvar, inkassera kravlöst sex och någon som lyssnar på dina besvär

Ett spel med bara en tänkbar vinnare, för vem kan vinna ett spel utan regler?

Jag får leva med att vara ett reservkort

En hundvalp som viftar på svansen

Och tacksamt tar emot den uppmärksamhet jag får

Som äter smulor från bordet

Tackar och tar emot, böjer mig framåt och tar emot

Vi spelar spel

Du har trumf

Jag har inte ens ess i rockärmen

Dum som jag är så låter jag mig förledas

Slår min tärning och låter mig flyttas

Försöker komma ikapp

Med andan i halsen

med regler

ära och moral

Blir moralpolis

Jag som är frigjord

Som tror på fri kärlek och kravlösa förhållanden

Men jag tror på ärlighet

Det gör inte du

Du spelar ett spel i förledelse

Där en spelare inte vet hur många som spelar

Och jag ska stillasittande tiga och ta emot

Dina brödsmulor

Vi spelar spel

Men ditt spel är inte mitt spel

Så jag drar mig ur

Med hedern i behåll

Vill du fortsätta spela så gör det utan mig

Schack matt och hej

22

Jag är 22
Inte äldre än så
Men för gammal
För dina fräknar och oskuldsfulla charm

Du är guldlock och jag stora, stygga vargen
Men det är du som pustar, frustar och blåser ner mig som ett korthus

Du är min kryptonit
Borde komma med varningstext

För likt Ikaros flyger jag för nära solen
Värmen frestar för mycket
Jag som ska föreställa din stålman
Du är inget annat än en fix

Ett sinnesupphöjande medel

För bekräftelsemissbrukare

Men med en oerhörd baksmälla
Du är bara ett redskap
För att jag ska må bättre
En trofé att hänga på väggen

Du är en snedtändning

Hallucinationerna får mig att tro saker

Och jag krälar i stoftet

För att någon ska tycka om mig
I ruset letar jag efter mig själv
Jag har gjort det här för många gånger

Jag är förlorad och förstörd
På gränsen till förförd

För gammal för det här

22

Inte äldre än så

Jag trodde aldrig

Jag trodde aldrig jag skulle gråta på en kyrkogård
Jag gråter inte ens vid farfars grav

Men promenaden förbi dig rev upp sår
Jag som aldrig skulle gråta för din skull

Jag satt på en bänk framför en kyrka, jag som är ateist
Och jag grät.
Låten i min ipod rev i mitt hjärta
Sen kom Gardell och jag ställde mig upp och sjöng med

Jag borde ha strupit dig i slipsen
Dränkt in dig i bensin
Tänt på en gång för alla
För att slippa dig ditt svin

Men du bär inte slips
Du har smilgropar
Och varje gång du ler så är det som att mitt hjärta spricker en bit

Jag gick
Men varje steg ville vända om och ligga i dina armar
Höra dina andetag
Jag kunde offra allt för att få smeka din hud igen

Du rev min barriär
Nu sitter jag på en smältande, känslomässig, glaciär

Min hämnd var enkel men slog så fel
Nästa gång vi sågs så sprack jag del för del

Du fick mig att bygga luftslott

Vår sporadiska kontakt per telefon
Tog slut och jag stod där som ett fån
Den bristande kontakten kändes som ett hån

Ingen annan man har fått mig att känna så som du
Det slutade med att du rev mig mitt i itu

Jag ljuger så bra

Jag har börjat förstå ”Jag ljuger så bra” bättre nu
För det är verkligen lätt att intala sig att man klarar sig själv
Sen kommer kvällen, det är kallt ute och man känner sig ensam
Och man vill skicka ett sms att jag saknar dig så

Fantasierna som tickar igång, luftslott och relationsborgar
Allt man vill blir till en annan sorts verklighet
Man kan nästan ta på sina fantasier, så verkliga blir dem

Drömmarna tickar bakom ögonlocken och man vill bara ligga under täcket och glömma bort verkligheten
Drömma

Mina vänner sa åt mig att get real, get over him
Mina kollegor sa, satsa på karriären

Och jag gör det, jag har get real, kommit över dig och satsat på karriären
Skaffat företag, kunder och inkomster

Men varje kväll så är det som att maran rider mig
Jag slits mellan förnuft och känsla
Den boken förstår jag också mycket bättre nu
Jag förstår hur människor bokstavligen kan slitas itu av kampen mellan sitt förnuft och sin känsla
Min saknad driver mig till vansinne

Jag saknar att kyssa din hud, ditt hår mellan mina fingrar och hur ditt leende fick mig att må bra
Jag saknar att veta att jag har någon som jag faktiskt kan prata med
Någon som förstår

Varje bit av dig i mig skaver mot mitt inre
När jag ser dig så vill jag både kräkas och slänga mig i dina armar
Gråta bort min sorg och svälja min stolthet
Mina vänner sa, om han inte ringt än så har han glömt dig
Mina kollegor sa, satsa på karriären, han ringer nog så småningom när du minst tänker på det

Så jag gjorde som de sa

Men så kom nätterna igen
Och jag såg dig
Och jag ville bara släppa allt

Jag kan klara mig själv
Kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill
Ser en skräckfilm och sen kan jag somna igen, utan dig tätt intill

Det har blivit ett mantra
Men du finns
Inte bara i mina drömmar
Inte bara i verkligheten
Utan i varje andetag, varje hjärtslag, varje tår jag fäller för din skull

För varje natt jag klarar utan dig så ritar jag ett streck på väggen
För varje andetag jag andas utan din närhet så belönar jag mig med ett hjärtslag till
För varje dag som går utan att jag får röra vid dig igen så fäller jag en tår till
För varje ny chans till en ny romans så tänker jag på dig

Cancersvulst

Hej!
Vet du vad jag é?
Jag är en del av en gigantisk cancersvulst på samhällskroppen
Jag är farlig, jag smittar, jag kan göra dig sjuk
Akta dig för mig
För jag älskar, älskar med män
Jag är en omkringgående samhällsfara, smittohärd
Jag förför och smittar
Som en vampyr som biter sig fast

Jag är som ett giftigt bär vid en kärnkraftsmittad tjärn
En rabies smittad hund
En brottsling, en gigantisk misslyckad mutation
Mitt brott?
Jag älskar, jag älskar med män

Nu står jag inför min domedag
För att dömas
Åtalad
Jag erkänner herr domare
Jag erkänner mig skyldig
Jag erkänner att jag älskar herr domare
Jag erkänner att jag älskar med män

Om det gör mig till en brottsling så låt gå för det
Bura in mig herr domare
Arkebusering
Döm mig herr domare
Bura in mig bakom lås och bom
Om du tror det hjälper

Sätt mig innan för lås och bom, släng bort nyckeln och mata mig med arseniksoppa
För jag slutar inte

Det krävs mer än dom i er rättssal
Mer än en maktfullkomlig öländsk pastor
Med rädsla
Rädsla

Det krävs mer än hot, våld och straff
Mer än förföljer och påtryckningar
Mer än bibelcitat och brinnande kors
Mer än inristningar på mitt skåp

Jag kan se rädslan i ögonen
Du skäller i din rädsla

Vill du döma mig så varsågod
Jag hindrar er inte
Men en dom får mig inte att sluta
Sluta, älska, älska med män

Nu inför min domedag så dömer du mig
Men vi döms genom hela livet
Vårat liv läggs på vågskål
Synder och dygder
Lögner och sanningar

Så varsågod herr domare
Jag lägger mig på giljotinen
Låt oss göra det snabbt
Ett hugg och det är över

Jag är som en del av en cancersvulst på samhällskroppen
Något som skall opereras bort
Cellgiftas och strålas
Förintas
En älskande fara

Så låt oss göra processen kort
Men jag slutar inte
Älska, älska med män

Men Musse och hans vänner

Men musse  och hans vänner  fortsätter spela kort som om ingenting har hänt.

I en annan verklighet.
i Disneys skrala verklighet, bland naiva slut, kärnfamiljer och ankincest.
Eller? Är Anka som Andersson?
Och Walt, vad skulle han säga om Disney?

Verklighetens absurditet
I Ica kassar.
Som vindruvor i klassar.
Är min ångest paketerad.
för Emil lilla, vad skall du bli när du blir stor?
Jag vill inte bli stor, jag vill fortsätta gå gymnasiet.
Jag vill ingenting, jag vet ingenting, jag vet inte vem jag är.
Vem tror du att du är?
Ingen aning, hur skulle jag veta det?

Men Musse och hans vänner fortsätter spela kort.
Som om ingenting har hänt.
Och min klapprande käft.
Jag sårar folk på löpande band.
Och sedan gråter jag bittra tårar.
Jag har ju lämnat det där bakom.
En spillra från mitt förra liv som fortfarande hänger kvar.

Jag trodde jag var förändrad.
Att jag inte behövde vara elak längre.
Men så sårar jag folk med mina sarkasmer.
Mitt sår har fortfarande inte läkt.
Jag är fortfarande osäker på mig själv.
Och min osäkerhet gör att jag sårar dig.

Men Musse och hans vänner fortsätter spela kort.
Min verklighet.
Mitt universum,
Allt är absurt, allt är paradoxalt.
En paradox, livets paradox.
När man lämnar ett stadium i livet.
Så kan man radera det.
Jag minns knappt min barndom.
Jag lämnade den kvar.
Och jag gick vidare i livet.

Men innerst inne är jag fortfarande 15 år.
Och går högstadiet.
Och känner mig oälskad.
Och hatad.
Av alla.
Och för att försvara.
Så tar jag till mitt enda vapen.
Min elakhet.
Jag går fram som en bulldozer på ett fält porslinsdockor.
Och så ändå så finns det folk som umgås med mig.
Även om jag säger att de ser ut som cancer patienter.
L. jag  vet du finns där, men jag är så ovan vid folk som gillar mig för den jag är.
M. du lyssnar alltid på mig, men så när vi ses så blir jag så rädd, att jag skrämmer bort dig.
T. vi är som en flotte utan destination. Vart skall vi egentligen.

Livet fortsätter gå på.
Och jag känner mig gammal.
Men musse och hans vänner fortsätter spela kort.
Som om ingenting hade hänt.
Som om ingenting.
Ett ingenting, en ingenting.
Jag är snart vuxen.
Jag är ett ingenting.
En galning som går på gatorna.
En ulv i fårakläder.

När blir man vuxen?
När slutar man vara barn?
I förgår så lekte jag sandlådan.
I går så gick jag runt i en labyrint av törner.  Törner av hat för det onormala.
Idag är jag omgiven, av folk som gillar mig, trots jag inte kan se det.
I morgon så lämnar jag min hemstad.
I övermorgon så betalar jag amorteringarna på huset.

Men Musse och hans vänner fortsätter spela kort.
Som om ingenting har hänt.

Isolerad

Isolerad.
Du har nu 13 kronor kvar på ditt Halebop kontant kort, var vänlig fyll på ditt kort.
Sedan tar de 13 kronorna slut.
Och man sitter där.
Isolerad.
Så som på en öde ö.
Helt utelämnad åt sitt öde.
I denna portföljernas och de elektroniska almanackornas tid.
Hur klarar man sig utan mobilen?
I denna utbrändhetens tid?
I denna gå in i vägens tid?
Hur överlever man när datorn inte fungerar?
Hur gjorde  de innan?
Innan industrialismen?
100-åriga gåtor och 1000-åriga profetior.
Se ut från din inglasade arbetsplats.
I det karga kontorslandskapet.
När du slutat ditt Sisyfos arbete.
Ta av dig skorna och promenera i parken.
Då, då kanske du förstår.

En dikt om ruter knekt

En dikt om ruter knekt
Bortglömd så att han blev helt knäckt

Den ensamma hjälten, ruter knekt
Gör folk helt förskräckt
Drar fram i sin tunga rustning
Ramlar ihop av minsta pustning

Ruter knäckt är ingen rolig joker
Vinner aldrig åt dig i poker
Kanske mer en tragisk figur
Alltid går runt och är sur

Gömmer sig bakom transparant mur

Våran hjälte, väderkvarns trygg
Får ofta höra rykten bakom sin rustningsbeklädda rygg

En hjälte först som sist
Men finner livet trist
Inget liv, lever för andra
Glömmer aldrig sin kärlek Sandra

Fick offra sin lycka
Eländigt kan man tycka
Ett helt liv åt att göra gott
Kul har bara alla andra fått

Ruter knekt är knäckt

Gått på makeover trender
Ser bara stjärner och ränder
Vilja vara något annat
Inte vilja inse att man strandat

Klippa, klistra, skapa nytt
Byta till, byta bort, bytt
Se till att få hela ansiktet uppsytt

Alltid varit biperson
Nu våga ta egen ton

Förändring, metamorfos
Släng bort gammal skjorta med krås

Ny hip stil
Köpa ny bil
Rock t-shirt och färgat hår
Under ögat målad tår

Vår hjälte, rockstjärna
Super sakta men säkert bort sin hjärna
Hård image, själ av glas
Går lätt i kras

Livets botten han redan nått
Illa har han redan mått
Men chanser han sällan fått

Nu ser han och tar chansen att komma bort
Bliva en ny sort
Kunna leva ett eget liv med egen tid
Inte längre vara snäll och timid

Ruter knekt, han är nöjd
Anser sitt liv vara en fröjd

För se upp för ruter knekt
Där han drar fram nonchalant och käckt

Kalender

september 2010
m ti o to f l s
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930