Veckans Kulturrapport – vecka 48 – Mer poliser och spioner.

Jag har aldrig varit så beroende av en serie som med Cuffs. I tisdags hängde jag på låset så att jag kunde se det senaste avsnittet så fort som möjligt. Med London spy så väntade jag till söndag kväll, trots att avsnittet kommer på måndagar. Det är verkligen två olika serier med två olika perspektiv och teknik. I Cuffs är Jakes historia i bakgrunden men fungerar bra som narrativ, när han till exempel flyttar in hos den kille han dejtar när han kommer på sin pappa med att vara otrogen. Egentligen bor han hemma hos föräldrarna eftersom mamman har cancer. I en scen så ser vi pojkvännen lämna av Jake hos föräldrarna för att sekunden efter gå in på Grindr. En tråd som antagligen kommer att återkomma. Det är skönt på sätt och viss att det är en historia som får gå på i bakgrunden utan att ta fokus från huvudfokuset i serien. Det är även något som görs bra i How to get away whit murder som hade säsongsavslutning för några veckor sedan, där Oliver och Connors relationsbyggande snyggt vävs in i seriens narrativ.

En serie som står och harvar med detta är Downton Abbey, kalla mig naiv men jag trodde faktiskt att de skulle låta Thomas få vara lycklig så här i sista säsongen. Men inte då, samma gamla harvande och återupprepande av gamla saker. Det är en serie som definitivt gått för länge, eller i alla fall gått åt fel håll där de inte kan förnya sig. Nu är det ett avsnitt kvar och en julavslutning. Jag har inga höga förhoppningar.

London Spy är däremot en serie där den samkönade kärleken står som fokus för berättandet, eftersom det är just relationen som är grunden för historien. Den är dessutom snyggt filmad och välgjord och framförallt nyskapande, alla borde se den åtminstone för hur den är gjord, även  om själva plotten är lite för flippad.

Veckans Kulturrapport – Vecka 45-47 – Poliser och Spioner

Mycket att göra igen och så en london resa med efterföljande förkylning (min kropp är inte skapt för att flyga). I mitt försök att återhämta mig har jag börjat se på två nya serier. Cuffs och London spy.

Cuffs är ett brittisk serie om (trumvirvel) poliser! Jake är polisaspirant, bög och son till polischefen. I seriens början får vi vara med när han börjar inom polisen, relationerna på arbetsplatsen, hans sjuka mamma och hur han blir uppraggad av en försvarsadvokat som han träffar ute på en klubb vid jämna mellanrum. Jag är inget stort fan av polisserier men jag måstesäga att jag gillar Cuffs. Dels för att de jobbar intersektionellt (konflikten är att inte Jake är bög utan att han är chefens son) men också för att de sätter saker i perspektiv. Jakes roll och betydelse kan man läsa mer om här.

 

Den andra serien är London spy. Den handlar om Danny och Alex som träffas ute när Danny varit ute och svirat och Alex erbjuder honom vatten när han i  sin tur är ute och springer. Danny och Alex blir ett par, har en av TVs bäst filmade sexscener och är allmänt lyckliga. Men sedan försvinner Alex och Danny tar sig in i lägenheten, hittar en vind med olika BDSM grejer och ett lik i en koffert. Då får han veta att Alex egentligen är spion.

När London Spy hade premiär på BBC så fick filmen ett 15-tal anmälningar till deras motsvarighet till granskningsnämnden. Detta eftersom det fanns sexscener och grymhet med.

Jag har bara sett första avsnittet, vilket är det jag redovisar för ovan. Men det är sjukt snyggt filmat och bra upplagt så jag vill verkligen se mer.

 

 

 

 

Veckans kulturrapport – vecka 44 – Halloween.

Idag är det Halloween.

För den som vill ha lite inspiration till utklädnad finns lite tips här:

Jack, som gjort videon ovan har dock stött på en hel del näthat, bland annat eftersom videon där han prövar sexiga halloween kostymer för män (som hans mamma fick betygsätta) fick rätt mycket uppmärksamhet. Han fick mycket hat från andra homosexuella män, som ett resultat av internaliserad homofobi bland annat kritik om att han förstärker stereotyper om homosexuella män och hets mot hans utseenden.

Lyssna på Jacks slutkommentar, den säger väldigt mycket om både homonormativitet, hyckleri och internaliserad homofobi.

Som kommentar på detta vill jag bara visa ett av mina favoritklipp med Magnus Carlsson:

Veckans Kulturrapport – Vecka 39 – Colliver

How to get away whit murder har börjat igen! Jag fullständigt älskar den serien, framför allt relationen mellan Connor och Oliver. I säsongsfinalen så kom det fram att Oliver hade hiv (medan Connor var den med bredast sexuell repertoar av dem). I säsongstarten utspelar sig scenen nedan, där de tex normaliserar bruket av  PrEP (Pre-expositionsprofylax) en behandling som minimerar risken för att få hiv överfört om man har sexuella relationer med bärare av hiv. Nya avsnitt kommer varje torsdag, så vi får hoppas på att de utvecklar den här tråden ännu mer.

 

 

Veckans Kulturrapport – vecka 38 – Faking It

Jag hade helt missat att faking it hade börjat igen. Faking it är en serie som går på MTV och handlar om Karma och Amy som i första säsongen låtsades vara ett lesbiskt par för att bli populära på sin skola där det normbrytade är normen. Detta leder förstås till en massa förvecklingar av olika slag. Det intressanta med detta är att även i en utopi så finns det sprickor och sådant som krackelerar. Jag kommer återkomma om detta. Men serien finns att se här.

Veckans Kulturrapport – vecka 36

Mycket att stå i just nu.  Men här är i alla fall min masteruppsats.

Jag har skrivit om homonormativitet, homonationalism och skillnanden mellan homosexualitet som identitet och samkönat begär som praktik utifrån tre kulturella verk. Bland annat så skärskådar jag konstruktioner av maskulinitet I Kristofer Folkhammars debut ”Isak och Billy”, visar på hur filmen ”4 år till” gestaltar den automatiska homosexualiteten och hur ”Patrik 1,5” i sin tur gestaltar både homonormativitet och homonationalism. Den homosexuelle som den Andre heter uppsatsen. En titel som är lånad från postkollonialismen och som handlar om hur den homosexuelle främlinggörs på olika sätt. Två års slit på 82 sidor.